….

Det är inte långt kvar nu. Börja pirra nu. Både lite läskigt och spännande. Vem kommer jag att vara? Hur kommer det att vara där? Hur kommer jag klara mig där?

En del av mig bara längtar dit, komma bort härifrån, till en annan värld som jag alltid drömt om, försvinna. Det är bara jag och massa nya möjligheter. Jag kommer att vara så fri, göra vad jag vill. Det kommer vara så skönt. Som om man äntligen blivit av med de kedjor som alltid har fjättrat en. Äntligen får röra sig fritt. Kanske mitt första steg mot att bli en luffare.

En annan del av mig undrar, vad fan har jag gett mig in på? Tänk om det inte blir så grymt som jag har tänkt mig? Det är ju inte direkt som om jag blir en annan person bara för att jag reser till andra sidan jorden. Jag kommer fortfarande behöva betala räkningar, fixa mat, ha pengar, plugga och alla de andra normala grejerna. Och det är ju inte så att det liv jag lever nu helt plötsligt kommer att försvinna. Mitt jobb,  min lägenhet, mina vänner samt nära och kära.

Så det är lite vemodigt ändå. Och det är den känslan som känns mest just nu. Det finns ju väldigt sköna människor här som jag liksom inte kommer att träffa på väldigt, väldigt länge. Fast det är väl lite min grej. Har aldrig tid för något. Det är bra för mig, det får mig att inse vad jag tycker är viktigt här.

Haha, kul att det är vemod jag känner såhär nära inpå och inte glädje eller spänning. Lite konstigt faktiskt.

Annonser

2 reaktioner på ”….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s